Karelarna i Kvevlax kyrkby

Karelarnas öden i Kvevlax kyrkby har hitintills inte dokumenterats i motsats till många andra byar och kommuner i Svenska Österbotten. Fyndet av Eino Kaipiainens kappsäck i Sockenmagasinet/muséet hösten 2021 gav hembygdsföreningens sekreterare inspiration att göra efterforskningar och en kort dokumentation om Karelarna i kyrkbyn. Under arbetet med dokumenteringen angrep Ryssland Ukraina. Antalet flyktingar i Ukraina är procentuellt i samma storleksordning som de finländska flyktingar från Karelen.

Bakgrund

Två gånger tvingades karelarna lämna sina hem, första gången efter vinterkriget i mars 1940 och andra gången efter fortsättningskriget i september 1944. Efter vinterkriget kom det inga karelare till Kvevlax, men i fortsättningskrigets slutskede kom ett större antal.

Vid fortsättningskrigets början 1941, redan i september, flyttade befolkningen delvis tillbaka till sina hemorter i Karelen, men redan 1942 började finska staten planera för en ny flytt. Det gjordes småningom detaljerade planer vart den karelska befolkningen skulle flytta vid en eventuell kommande ny evakuering. Hiitolas befolkning, ca 8 400 personer, skulle flytta till de österbottniska kommunerna Kvevlax, Malax, Korsnäs, Petalax, Solf, Korsholm, Maxmo och Lillkyro. Deras husdjur evakuerades också, sammanlagt 11 000 kor, hästar, får och svin kom från Hiitola. Evakueringen av åldringar, barn och sjuka började den 23 augusti 1944, evakueringen av den övriga befolkningen inleddes den 4 september. Från de avträdda områdena evakuerades sammanlagt ca 422 000 personer efter fortsättningskriget, det motsvarade 11% av Finlands dåvarande befolkning.

Hiitola

Hiitola ligger geografiskt vid Ladogas nordvästra strand, kommunens nordligaste delar finns bara ett par kilometer från nuvarande finsk-ryska gränsen. Hiitola var före krigen en typisk karelsk jordbrukskommun. Där fanns före kriget också en stor sågindustri, Pekonlahden saha. I kommunen fanns också ett antal mindre sågverk, tegelfabriker och två kraftverk. Under fortsättningskriget byggde SOK en av Europas modernaste tegelfabriker i Hiitola, Haukkavaaran tiilitehdas.

Invånarantalet var före vinterkriget ca 8400 personer, i kommunen fanns det då 40 byar och 15 folkskolor. Kommunens yta var 464 km2, varav odlad jord 9000 ha och skog 38300 ha. Genom Hiitola flyter två större vattendrag, Kokkolanjoki och Ilmeenjoki. Båda vattendragen mynnar ut i Ladoga.

Hiitola var före krigen en järnvägsknutpunkt som gav kommunen en viss prägel. Nära järnvägsstationen finns det natursköna, 50 m höga ”Linnanvuori” och vid Ladogas strand den vackra skärgården Kilpola. En aktiv, riksomfattande hembygdsförening ”Hiitolan Pitäjäseura ry” finns sedan 1947 i Björneborg.

Karelarna i Kvevlax kyrkby

Vid Landsarkivet i Vasa finns Kvevlax kommuns vårdledares arkiv i original. I varje kommun utsågs en vårdledare som skulle handha flyktingärendena, i Kvevlax var det läraren Arne Sigfrids (1944) och kantorn Gunnar Ahlskog (1945–1946) som var utsedda till vårdledare.

I Kvevlax kommun fanns enligt mantalsskrivningen den 31 januari 1945 totalt 736 personer från Hiitola kommun. Antalet personer sjönk snabb, den 31 oktober 1945 fanns det sammanlagt 304 personer från Hiitola varav ca 160 var mantalsskrivna i kyrkbyn den 31.12.1945. Med flyktingarna kom också 43 hästar, 9 föl, 107 kor, 27 ungnöt, 8 svin och 92 får till Kvevlax. Den 31.12. 1949 fanns det i hela Kvevlax kommun endast 12 karelare kvar. Tyvärr finns inte i arkivet några anteckningar var i kyrkbyn flyktingarna bodde. Antalet Karelare sjönk snabbt p.g.a. flera orsaker. En orsak var att regering och riksdag beslöt att karelarna skulle tilldelas jordbruksmark i första hand i finskspråkiga trakter. En avgörande insats i det sammanhanget gjordes av dåvarande statsministern JK Paasikivi. Citat från ett tidningsurklipp:

"När jordanskaffningslagen stiftades och faran blev överhängande att de svenska bygderna skulle splittras genom karelarnas kolonisation, gjorde dåvarande statsministern Paasikivi en avgörande insats för att mildra verkningarna. Han trädde själv i bräschen med kraft för att den mycket omtalade 92 paragrafen med dess skyddsstagande inte finge brytas sönder under riksdagsbehandlingen och han varnade för att gå hårt fram: om man tar av landets svenskar deras jord, berövar man dem mycket mera än jorden."

Alla kanske inte är medvetna om att JK Paasikivi var finlandssvensk, han hette ursprungligen Johan Gustaf Hellstén. Han förfinskade sitt namn 1887 som sjuttonåring.

Ytterligare en orsak var att det i Kvevlax inte fanns ledig jordbruksmark och inte heller större gods med stora åkerarealer som kunde inlösas av staten och fördelas. De som stannade i Kvevlax en längre tid var familjer som inte varit aktiva jordbrukare i Hiitola.

En del av flyktingarna som kom till Kvevlax flyttade till Kronoby där många fick jordbruksmark, sammanlagt 13 familjer. De flyttade synbarligen vidare från Kronoby efter en kort tid, enligt statistiken fanns det ingen Karelare kvar i Kronoby den 31 december 1949.

KV Åkerblom skriver i en artikel i Vbl 22.11.1949:

”En karelare, som hade bott hos Fritiof Hagberg, flyttade till Kronoby. Han hade i Kvevlax sysslat med kreatursuppköpande och därför besökt många bondgårdar. Då han i Kronoby omtalade, att han kom från Kvevlax uttalade Kronobyborna sin ringaktning av gårdarna på denna ort. De hade sannolikt vid färder genom kyrkbyn sett de byggnader som vid nyskiftet övergivits och bedömde socknen därefter. Karelaren lät dem veta, att de stugor de hade i Kronoby var surrogat i jämförelse med stugorna i Kvevlax.”