Ombyggnad av Sockenmagasinet
Skylten ovanför dörren till magasinet har renoverats till sitt ursprungliga utförande.

 

En sällsynt hålsten med bomärke i form av ett K hittades år 1977 på mark som tillhört Knip lägenhet från 1700-talet till 1925. Hålstenar är den enda föremålstypen som har en obruten tillverkningskontinuitet från stenålder till nutid, det vill säga 10.000 år.

 

 

 

 

Sockenmagasinet

Sockenmagasin eller lånemagasin var ursprungligen en byggnad för förvaring av spannmål, som lagrades under goda år och som vid dålig skörd kunde lånas ut mot ränta till sockenborna.

De första sockenmagasinen i Finland inrättades på 1720-talet i Åbo och Björneborgs län, varifrån bruket senare spred sig till Österbotten. Enligt ett riksdagsbeslut av 1756 skulle Sockenmagasin grundas i hela riket. På 1800-talet utvecklades sockenmagasin institutionen bl.a. genom utfärdandet av ett flertal kungörelser och förordningar, som alla upphävdes av den år 1934 stiftade lagen om spannmålslånemagasin och utsädesfonder.

Sockenmagasinet i Kvevlax byggdes år 1858

Kvevlax hade ursprungligen gemensamt sockenmagasin med Mustasaari socken, men hade redan första gången i början på 1800-talet önskemål om att uppföra ett eget magasin. Landshövding Herman Wärnhjelm lät dock i april 1823 förstå att han inte kunde tillåta Kvevlax och Replot kapell bygga egna magasin. Men separationstanken dök dock upp igen. Kvevlaxborna ville på nytt våren 1836 inrätta eget lånemagasin, "varuti Veikars även önskade deltaga". Kvevlaxborna beslöt sedan den 30 december 1855 ännu en gång att ansöka om tillstånd att inrätta eget besparings- och lånemagasin och utfå sina andelar i socknens magasin. Mustasaariborna ville fortfarande inte släppa dem ur gemenskapen, men kunde inte längre hindra separationen då Kvevlax år 1857 blev eget pastorat.

Reglementet

Den 23 oktober 1858 blev reglementet för vårt sockenmagasin stadfäst av senaten, då stod magasinbyggnaden redan färdigt uppförd. Byggnaden hade uppförts under ledning av byggmästaren Johan Warg. Denne redovisade för kostnaderna (758 rubel och 17 kopek) vid stämman den 28 oktober 1858. Prosten Durchman tackade honom vid stämman för nit och omsorg. År 1860 fanns i sockenmagasinets undsättningsfond 226 tunnor säd och i utsädesfonden 77 tunnor råg, 76 tunnor korn och 63 tunnor havre sammanlagt fanns det i magasinet 462 tunnor säd. För lån från magasinet erlades ränta, ”3 kappar på tunnan”, vilket motsvarar en årsränta på 10%. Överårigt utsäde såldes vartefter. Verkamheten var lönsam och med överskotten bidrogs till nyttiga ändamål i socknen, bl.a. gavs bidrag till minnesmärket vid krigargravarna och till utvidgande av telefonnätet.

Förvandling till muséum

Vid mantalsstämman den 30 december 1955 beslöts att magasinet skulle överlåtas till kommunens museinämnd  för att i sinom tid bli Hembygdsmuseum. Troligen blev det i ingen överlåtelse, i alla fall inte vid den tidpunkten. Den 26 juni 1982 skrevs nämnligen ett gåvobrev då mantalskommunen överlät magasinet och den mindre boden till Kvevlax Hembygsförening  rf.

Ett unikt föremål som finns i muséet är en vagnskorg som varit med i 1808-1809 års krig. Vagnskorgen har efter kriget använts som spannmålslår vid Golkas kvarn vid mottagande av kvarntull.  Den är troligen den enda bevarade vagnskorgen i Finland från 1808-1809 års krig.

Museet hade år 2007 ca 1600 katalogiserade föremål samt ca 400 fotografier.