Storklockan från år 1736

Kvevlax Hembygdsförening har erhållit en värdefull donation av Kvevlax församling. Enligt beslut av Korsholms kyrkliga samfällighet den 14 november 2024 överlåts storklockan till föreningen gratis. Klockan flyttades från bårhuset invid kyrkan den 18 november 2024 till den förberedda platsen under Svalen invid Prästboden.

De ursprungliga tre klockorna från 1600-talet stals av ryssarna under Stora ofreden efter slaget vid Napo i Storkyro 19 februari år 1714 och blev sannolikt omgjutna till bronskanoner av ryssarna. Nya klockor beställdes småningom från Stockholm av Gerhard Meijer. Storklockan är försedd med inskriptionen ”För Qwevlax Kapell Guten av af Gerh: Meijer i Stockholm år 1736”. Den mindre klockan från 1725 är fortfarande i bruk.

Kyrkklockor i brons består vanligen av 80% koppar och 20% tenn, dagsvärdet för storklockans metall är ca 2000€.

Den nya storklockan från 1736 konstaterades vara sprucken 1998, den reparerades vid Nivala yrkesinstitut men återfick inte den rätta klangen. En tredje storklocka beställdes därför från Holland år 2000.

Storklockan förvarades i bårhuset invid klockstapeln i över 20år.

 

Klockan lyfts ut från bårhuset med hjälp av Henriks truck, i bakgrunden syns Henrik Hjortman och Hasse Rönnqvist.

 

Storklockan placerad på sin nya plats under Svalen intill Prästboden

 

 

 

Inventerieförteckningen i Magasinet

Från mitten av maj till slutet av juli har Alexandra Ström arbetat vid Magasinet som lokalhistorisk praktikant med stipendium från Svenska Kulturfonden. Arbetsuppgiften var i första hand digitalisering av museets föremålsförteckning samt fotografering av föremålen. I andra hand skulle föreningens fotografier skannas och lagras i digitalt format.

Katalogiseringsprogrammet ”Katalogen” från Finlands Svenska Hembygdsförbund har använts. Föreningen har införskaffat nödvändig datorutrustning, bl.a. laptop, färgprinter och fotoskanner.

Under arbetets gång klarnade att föreningen har 1682 föremål i samlingarna. Det är 19 fler än vad våra företrädare i vår förening bokfört. Diskrepansen beror på att det i misstag har getts samma id nummer till ett antal objekt. Det finns också diverse oklara beskrivningar av föremålen och beskrivning saknas helt för en del föremål. I mån av möjlighet kommer oklarheterna att klarläggas senare. Det finns också ett antal nyare föremål från år 2023 som inte blivit inskrivna i häftet.

Alla objekt med urskiljbar Id nummer i Magasinet har fotograferats, sammanlagt 1307 st. Föremålen i prästboden och tillhörande svale återstår att fotografera. Tiden medgav inte heller skanning av de tusentals fotografierna som finns i kassaskåpet.

Alexandra i Magasinets arkiv sysselsatt med datorarbete.

Alexandra i arbete vid Magasinets ”fotostudio”.

 

 

 

På vandring i vacker försommargrönska den 8 juni 2023

Vårvintern 2023 fick Hembygdsföreningen en förfrågan från Korsholms pensionärsförening r.f. och deras grupp ”Vandringens vänner” om en guidad vandring längs den gamla ”Kyrkvägen”. Mikael Herrgård lovade ställa upp som sakkunnig guide tillsammans med ordförande Ulla-Maj Salin. Till samlingsplatsen vid St1 kom trettiofem vandringssugna pensionärer för en kort information. Därifrån samåkte vi i bilar ca 1,5 km till Källbacken, startplatsen för vandringen. Mikael berättade med hjälp av info-tavlan mera om dagens rutt. Från Källbacken vandrade vi längs Kyrkvägen till Vilanbacken. Under vandringen stannade vi upp några gånger för att höra Mikael berätta. Väl framme vid Vilanbacken blev det dags för en stunds vila och intag av medhavd färdkost. Vid Vilanbacken vilade också medeltidens människor på sin vandring till Mussor för kyrkogång eller för affärer vid det dåtida handelscentret invid kyrkan. Under pausen fick vi också bekanta oss med sommarens första myggor.

Styrkta av den medhavda reskosten tog sig sällskapet en sväng mot Hamnmossen för att höra Mikael berätta om de fynd som gjorts där; en stock från en kavelbro och rester av en båt. Båda fynden är daterade till 1300-talet av Museiverket.

 

Under hemvägen tillbaks till Källbacken gick vi längs Hamnmossvägen på ett bekvämare underlag än den gamla Kyrkvägens stubbar och krumbukter.

Text: Ulla-Maj Salin

Fotografier: Mikael Herrgård

 

 

Eino Kaipiainens kappsäck - berättelser om två karelare i Kvevlax

Marthornas berättargrupp framförde i samband med Hembygdsföreningens årsmöte fredagen den 17 februari 2023 föreställningen ”Eino Kaipiainens kappsäck-berättelser om två karelare i Kvevlax”, en historisk dokumentation och tolkningar med hjälp av fiktion, poesi och musik. Initiativtagare och dramaturg är Anna-Lena Østern.

Programmet framfördes i fyra scener;

Scen 1 ”I satumaa Hiitola”, Eino påbörjar sin militärtjänstgöring 1938, Ida och Fjodor dansar tango med Ladogas vågskvalp i bakgrunden.

Scen 2 ”Evakueringsvandring och tågresan”, motstridiga känslor, vill inte fara/måste fara. Evakueringen genomfördes i september 1944. Till Kvevlax kom 736 personer med kor, hästar och får.

Eino kommer till Kvevlax och träffar sin mor Ida

Scen 3 ”I Kvevlax- Einos kappsäck berättar”, återfunnen år 2021. Eino ”hemförlovas” till Kvevlax november 1944, återser sin mamma i sorg. Hon har förlorat sIn man och sin yngre son Aarne under kriget. Einos mor Ida avled 1950. Idag minns vi de som blev kvar i Kvevlax och bodde i bygdens små stugor. De var som främmande fåglar utan nära och kära, utan eget hus, utan egen jord.

Scen 4 ”Berättelsen om Ida”. Ida Kovalenko var född i familjen Tenhunen som yngst av 12 syskon. Hon gifte sig med Teodor Kovalenko född i Kiev, hans ursprungliga namn var Fjodor. Vid ankomsten till Kvevlax antecknades han som Teodor med yrket fiskare. Han åkte med tåg till Heinola i april 1945, möjligen hade han gripits av skyddspolisen och deporterats till Sovjetunionen. Ida avled i sviterna av en dramatisk olycka julen 1967.

Deltagarna från vänster:Fredrik Dahlström, Gun-Gerd Wikström, Britt-Mari Haglund, Christel Nybäck, Milda Henriksnäs, Holger Nybäck musikant och Anna-Lena Østern.

Ida och Eino blev kända i bygden som hjälpsamma och starka med humor och gott humör. Ida vävde färgglada mattor och Eino hjälpte bönderna i byn genom att bl.a. hugga ved.

Idag i skuggan av kriget i Ukraina tvingas folk att fly för sina liv. Hjälpande länder och händer behövs igen.

Marthorna har berättat om Ida och Eino för att vi skall minnas hur det var då i Kvevlax med egna stupade soldater, krigsskuld och fattigdom. Men människors hjälpsamhet fanns i alla fall.